Åsa Haraldsdotter.
Född omkring 800.
Död omkring 834.
Levnadsbeskrivning
Osebergsskeppet dateras till 830-talet och är 21,5 m långt och 5,1 m brett. Skeppet finns i en
grav, som var rikt utrustad med en vagn, fyra slädar, husgeråd samt rester av husdjur, men
graven innehäll inga smycken, eftersom den troligtvis plundrats redan under förhistorisk tid.
Man antar att graven var uppförd över kung Harald 'Hårfagers' farmor Åsa, som åtföljdes i
graven av en tjänarinna. (Källa: Statens historiska museum, Lars G. Holmblad)
Osebergsgraven är en stor och påkostad grav. Själva graven bestod av ett skepp som förts till
platsen via en å, dragits upp på land och placerats cirka 400 meter från ån. Midskepps fanns
själv gravkammaren och i för och akter hade olika föremål placerats. Hela skeppet var täckt
med stora stenar och grästuvor. En ny datering av fyndet med modern teknik säger att fyndet
är från år 834. Graven upptäcktes år 1903. Vilka kvinnorna i Osebergsgraven var lär vi aldrig få
veta. I graven fanns en mängd föremål som har med hemmet att göra; verktyg för
textiltillverkning, möbler och köksutrustning. Men där fanns också saker som tidigare
förknippats med manlig verksamhet; en sadel, hästbroddar, matlagningskärl för fältbruk, slädar,
vagnar samt skelett efter femton hästar, fyra hundar och två oxar. I slutet av 1940-talet
restaurerades graven och skeletten efter de två kvinnorna återbegravdes under högtidliga
former. Det blev en uppmärksammad folkfest och på minnesstenen, som restes, kan man läsa
att det här vilar en 'Vestfoldrottning'. (Källa: Populär Historia nr 7/1999)