Olof Skötkonung, född c:a 980, var son till Erik Segersäll och dennes drottning, en prinsessa
av Venden.
År 988 hyllades han som "arvkonung" och "satt på skötet" som omyndig. Efter faderns död år
995 blev han kung.
Året därpå tog han i Uppsala emot de landsflyktiga norka jarlarna Eirik och Svein Håkonarson.
Samma år, 996, gifte hans mor om sig med Sven Tveskägg av Danmark.
Olof Skötkonung anföll år 1000, tillsammans med Sven Tveskägg och jarl Eirik, Olav
Tryggvasons norska flotta i sjöslaget vid Svolder. Efter kung Olavs fall övertog sveakungen
hela Östnorge och fyra fylken i Tröndelagen, som Svein Jarl fick styra under honom.
Kung Olof tog c:a år 1008 dopet av S:t Sigfrid i Husaby, Västergötland och blev den förste
kristna kungen i Sverige.
År 1010 grundade han Sigtuna som ny huvudstad i det hedniska Uppsalas ställe.
Olav den helige friade år 1018 till Olof Skötkonungs dotter Ingegerd, men fadern avslog frieriet.
Mot kung Olofs vilja bortgiftes år 1020 hans frillodotter Astrid med Olav den helige i Norge, men
året därpå försonades kung Olof och Olav den helige vid ett möte i Kungahälla (Kungälv).
Kung Olof dog 1022 och begravdes under en stenkista med korsgavlar vid Husaby kyrka.