|
Urgammal frälsesläkt; renovation å gammalt adelskap 1517 29/2, introd. 1642.
Att märka är, att dessa förfäder ej kallat sig Bagge. De förde "sparre över blad", vilket vapen
bibehölls av ätten Bagge af Berga; namnet Bagge upptogs först av barnen till Måns
Pederssson som var sonson till Jöns Abjörnsson. Ättens sköldemärke fördes under medeltiden
av flera sinsemellan mer eller midre befryntade släkter. Dessa har (av G. Djurklou i Historisk
Tidskrift 1891). efter stamfädernas förnamn kallats Eskilssönerna (även kallad Vålunge- eller
Välingesläkten), Lindormssönerna, Abjörnssönerna och Häggasönerna. Den största av dessa
ätter var Abjörnsönerna, av vilken släktena Bagge av Berga och Bagge av Söderby utan tvivel
är en direkt fortsättning på svärdssidan. Stamfadern Abjörn Nockesson förde i sitt sigill en
sexuddig stjärna, liksom med någon förändring även sonen Jöns Abjörnsson till omkring år
1390, då den senare upptog moderns sköldemärke sparren över ett blad. Till introduktionen
ändrades Baggeätternas vapen något, i det att sparrens högra stöd fördubblades, denna
fördubbling förekommer dock undantagsvis i några släktmedlemmars sigill redan under senare
hälften av 1500-talet. Från Abjörnssönernas ätt härstammar även på fädernet adliga äten
Gyllensparre, och på mödernet Forstenasläkten och Ulffarna, vikla samtliga för vapnet "sparre
över blad".
A.N. känd från ett brev utfärdat 1344 2/1. Gift före detta med Lindormsdotter, förnamn
okänt.
|
