|
Död 1061 i Sigtuna (AB).
Emund Gamle, c:a 1000-1061. Kung c:a 1050-1061
Emund föddes efter år 1000 som son till Olof Skötkonung och dennes frilla Edla, en härtagen
jarladotter från Venden.
Emund blev uppfostrad hos sin mor Edlas släktingar i Mecklenburg eller Pommern på hedniskt
vis.
Han döptes 1008 tillsammans med sin far och hela hans hus. Växte upp på 1010- och
1020-talen hos sina morföräldrar i Venden och skall där ha avfallit från sin kristna tro.
År 1047 blev Emund Gamle troligen medregent till sin halvbror Anund Jakob. Mottog som sådan
hos sig den landsflyktige kung Sven Estridsson av Danmark.
Emund Gamle blev c:a år 1050 ensam kung.
På 1050-talet var han i ständigt bråk med ärkebiskop Adalbert av Bremen, eftersom han
försökte lösgöra Sverige från det tyska primatet och höll sig med en egen biskop, Åsmund,
vilken uppträdde som självständig svensk ärkebiskop och som har identifierats som den
mästerlige runristaren Åsmund Kårason.
År 1060 insattes av kyrkofursten i Bremen Adalvard d.y. till svensk biskop i Uppland. Han
fördrevs av kung Emund men återkallades igen kort före dennes död.
Emund Gamle dog år 1061, förmodligen i Sigtuna.
I sin krafts dagar var Emund Gamle en ståtlig och frikostig man men alltid mäkta impopulär hos
tyskarna, som kallade honom en mycket dålig människa. Han kallades även Slemme. Emund
Gamle var siste kungen av Erik Segersälls ätt.
Ref. bl.a. Olof Dalin del 1 sid 664-665
Ändringar o tillägg /Sören Lindhe
Emund gamle
Gift med: Astrid Nialsdotter, änka efter Ragvald Jarl Ulfsson, se Stenkilsätten.
Barn: Anund
Eric Utropade sig till Kung efter sin faders död. Dog 1060-61
Levnadsbeskrivning:
Blev uppfostrad hos sin mor Edlas släktingar i Meklenburg eller Pommern på hedniskt vis. Kung
1050-61
Ref. Olof Dalin del 1 sid 664-665
|
Död omkring 1022 i Husaby (R).