Nils August Nilsson, född 2 augusti 1862, växte upp och levde i unga år i Eke, Rö. Hans håg stod ej till jordbruket. Han skulle inte bli bonde. Eller var det kanske så, att hans storebror Jan-Erik, Janne kallad, som var 5 år äldre skulle övertaga och förvalta gården i Eke.

Nils August, låt oss kalla honom NA i fortsättningen, blev kusk på Beatebergs herrgård, ej långt från Eke. Han genomgick Strömsholms Körskola. En utbildning som då ansågs var synnerligen meriterande. Han lärdes därvid att köra bland annat hingstar i 6-spann.

Under sin anställning på Beatebergs herrgård träffade han Hilda, som var 1:a husa på herrgården. De blev sedan man och hustru och våra mor- resp. farföräldrar.

År 1884, 22 år gammal, flyttade NA till Stockholm. Bosatte sig på Storgatan 20. Fick anställning som kusk hos grosshandlaren Napoleon Krook, Krook & Åberg Lysoljor.

År 1893 blev NA förman för Krooks lager vid Ryssbacken. En hamn och lager där segelskutorna efter seglats över Atlanten lossade sina träfat med fotogen, som på den tiden var ett modernt bränsle för belysningar. Elektricitet fanns ej. Lagret ansågs av myndigheterna vara eldfarligt och var därför placerat utanför Stockholm. På Ryssbacken är en del av våra mor- och farföräldrar födda.

Det har berättats mig i andra sammanhang att det vid lossning av fotogenfaten krävdes extra arbetskraft som vanligtvis bestod av "sjåare", den tidens A-lag eller människor som eljest levde på livets skuggsida. Därvid krävdes en fast och handlingskraftig arbetsledare som NA ansågs vara. Batong och skjutvapen, även om det sistnämnda sannolikt inte användes, annat än till självförsvar, ingick i NA:s utrustning för sitt arbetes utförande.

År 1898 beslutade företaget att ett distributionslager med kontor skulle öppnas i Stockholm, vid Nybroviken. NA blev förman och ansvarig för detta. Därifrån levererades fotogen i s.k. långkärror förspända med häst till stadens lysaffärer. Bensin hade ej kommit till Sverige vid den tidpunkten. Bilen hade uppfunnits men hade ej kommit till Sverige.

I början av 1920-talet, sannolikt 1923, skulle den kiosk i vilken NA hade verkat sedan årsskiftet flyttas till stadens centrum, Kungsgatan i Stockholm. Till en tomt intill de vid tidpunkten nybyggda Kungstornen. Bilen hade kommit för att stanna. Den tidens bensinmack bestod av 25-literskannor ur vilka bensinen mättes i 1 - 10-litersmått, samt en tratt. Företaget som vid den tidpunkten hade ändrat namn till Krooks Petroleum och Olje AB, ansåg sig med denna åtgärd ligga väl framme i sin marknadsföring av bensin. Kiosken skulle flyttas i juli eller augusti månad. Vid avlastningen av kiosken inträffade en malör som innebar att NA skulle försöka stötta upp kiosken som började glida av lastflaket. NA kom därvid under densamma med omfattande skador som följd. Ett ben blev illa brutet, bröstkorgen intryckt med omfattande skador på revben och lungor. Han hade god fysik. Benet fick anstå, då utsikterna ansågs ytterst små att han skulle överleva. Efter några dagar fann läkarna att NA:s förutsättningar förbättrats. Det kanske t o m var anledning att operera benet. Detta gjordes, men skadorna var så stora, att det trots flera försök ej kunde bli bra. Den minnesgode av den äldre generationen kommer säkert ihåg att NA var kraftigt hjulbent på det skadade benet. Käppen blev därför hans trogne följeslagare genom livet.

NA sjukpensionerades vid 62 års ålder. Vid den tidpunkten bodde de på Grevturegatan 48. 1926 dog hans älskade Hilda och tillvaron blev besvärlig för NA. Han flyttade.

En kort tid bodde NA i Trosa, men flyttade efter några år till Strängnäs. Redan i Trosa införskaffades en båt med aktersnurra. Med denna gjorde han sina fisketurer. Ekipaget följde honom även till Strängnäs. NA:s barn hade emellertid ständig oro att något skulle hända honom då hans rörlighet i båten ej var vad den borde vara. Kulmen på oron inträffade när han meddelade sina barn att "nu ska jag skaffa en cykel". Hans onda ben tillät ej några sådana äventyr vid 70 års ålder. Telefonerna gick varma mellan barnen. Alla var överens om, att här måste något göras för att avstyra cykeläventyret. Lilly, som ansågs ha bästa förutsättningen och kanske den han lyssnade på, utsågs av syskonen att söka tala NA till rätta. Det blev ingen cykel. Även båtturerna upphörde sedan NA vid något tillfälle ramlat i sjön. Lugnet återställdes inom släkten.

Efter en tid ordnade Lilly så att NA fick bostad och pension på Timmermansordens hem i Nockeby i Stockholm. En plats där NA trivdes och fick leva sina sista 20-tal år och blev därmed även hemmets ålderman.

NA avled den 23 november 1951 efterlämnande minnet av en rättskaffens, hederlig och ytterst bestämd människa. Han har sitt vilorum på Sandborgska kyrkogården, Södra Begravningsplatsen i Stockholm.

Detta är nerskrivet som jag under årens lopp vid skilda tillfällen blivit berättad samt egna minnesbilder. Helt säkert, har vi alla enskilda minnen och intryck från tiden med NA. Detta är mina. Måhända de kan vara till glädje för den yngre generationen så att de ska få kännedom om Nils August Nilssons livsverk och som eljest skulle kunna falla i glömska under åren som kommer.

Hulan, Bottnaryd i maj 1989